Det svåraste & jobbigaste beslutet jag någonsin gjort

Då är det klart. Jag har tillfälligt slutat på handboll. Det är det svåraste beslutet jag gjort i hela mitt liv, jag har haft så mycket att göra, så mycket att fixa, pratat med så många människor. Det har verkligen tagit på mina krafter, nu är jag helt slut men känner mig så lättad. Äntligen vet alla om att jag slutat. Nu känns det förjävla bra alltså. Nu är det bara skolan kvar att fixa. Men det kommer fixa sig. Det här känns ändå helt sjukt. Jag har liksom spelat handboll i 6-7 år, jag har alltid varit den som velat spela matcher, alltid velat träna osv. I 2 år spelade jag med två lag, två åldersgrupper, 94 & 92, utespelare & målvakt. På cuper sprang jag emellan matcherna, då älskade jag handboll, & nu har jag slutat. Det känns overkligt. Men det var de bästa jag kunde göra. Jag måste börja tänka på mig själv. Jag är för snäll mot andra. 

Igår hade jag tänkt ligga hemma och ta det lugnt bara, men vid 6 skrev Nicki till mig på facebook och frågade om vi skulle överraska Linette och att hon stod och bakade muffins så jag ba jaa! Så sa hon att jag skulle komma dit till de och gå in i lägenheten och ba "jag vill ha muffins". Så jag fick skjuts upp av Lina och när jag kommer ut ur hissen ser jag Nicki i dörröppningen och ba shhhh. Så gick jag in och Linette tittade först på mig och log, sen så tänkte hon typ fortsätta in till köket men så ba "Vaaafan gör du här?" hahaha det var askul!! :D Så var där till halv 11 ungefär. Muffinsen var ASGODA! Med glasyr och grejer. ASGOTT!!
Ska dra dit nu igen, ska skriva ett mail till mamma bara. Idag ska vi faktiskt se film, det har vi lillfingrat på, så nu kommer det bli såå! :D MYSPYS.
Hejhopp

Du & jag & vår älskade amerikanska fotbollsplan. Den enda som saknas är Allan ♥